"s/y Glädjen" av Inger Alfvén

Tankar om s/y Glädjen av Inger Alfvén, utgiven 1979.

Annika och Klas sörjer sin döda son. Annika särskilt kan inte hantera situationen överhuvudtaget. Klas tycker att de behöver komma iväg, hitta på nåt annat. Tidigare har de båda pratat om att segla jorden runt. Så nu köper han s/y Glädjen. En gul hemmabyggd segelbåt med ett mystiskt och tragiskt öde bakom sig.

Herbert Skog, båtens förra ägare, omkom nämligen nånstans mitt ute på Biscayabukten. När den drivande båten hittades fanns bara hans hustru Maja-Lena och deras dotter ombord. Herbert var försvunnen, och likaså parets sjuårige son.

Annika blir besatt av att ta reda på vad som hände familjen Skog. Hon vill följa deras resa exakt som de gjorde den, och målar i sin fantasi upp en historia av vilka de var och vad som hände dem.

Precis innan jag läste den här boken läste jag Alfvéns Dotter till en dotter. Den gillade jag skarpt. S/y Glädjen skrev hon direkt efter, och enligt Wikipedia kom den att bli hennes genombrottsroman.

Så jag hoppades på att jag skulle gilla den lika mycket (eller mer).

Men det gjorde jag inte.

Idén är intressant och det var bitvis spännande. Men jag tyckte aldrig att jag kom in i berättelsen ordentligt ändå. Karaktärerna är trovärdiga och har djup. Men jag kände ändå inte att jag kunde relatera till dem speciellt mycket. Störde mig mest på dem, om något.

Det är absolut inte en dålig bok. Och kanske den kommer växa när jag reflekterat mer.

Men tills vidare blir mitt omdöme: läs Dotter till en dotter istället.