"1984" av George Orwell

“Om du vill ha en bild av framtiden, tänk dig en känga som stampar på en människas ansikte — för evigt”.

Så förklarar O’Brien Partiets ideologi för Winston Smith, mellan varven av tortyr, i boken 1984 skriven av engelsmannen George Orwell år 1949.

Som titeln antyder utspelar den sig år 1984, i en hypotetisk totalitär framtid.

Jorden har delats upp i tre delar: Oceanien, Eurasien, och Östasien. Mellan de tre råder ett ständigt skiftande förhållande av krig och allians. Ibland är Oceanien i krig mot Eurasien, med Östasien som allierad. Ibland är det tvärtom — Eurasien är vän, Östasien fiende.

Det spelar inte så stor roll.

Det konstanta kriget syftar ändå bara till att hålla den rådande samhällsordningen intakt.

I Oceanien styr det enväldiga Partiet med järnhand. Och det räcker inte med att man lyder i handling. Man måste lyda även i tanken. För detta syfte has Tankepolisen inrättats, och i varje hem har en så kallad teleskärm installerats. Under den lever människor i ständig övervakning, samtidigt de översköljs av en konstant ström av Partiets propaganda.

“Den som kontrollerar historien kontrollerar framtiden: den som kontrollerar nuet kontrollerar historien.”

Det är Partiets slogan. Och Winston Smith hjälper till. I sitt arbete på det statliga Sanningsministeriet är hans uppgift att skriva om historien, så att den stämmer överens med Partiets aktuella sanning. En sanning som befinner sig i ständig förändring — en dag är chokladransonen 50 gram per vecka, nästa dag har den alltid varit 20 gram; en dag har Oceanien och Eurasien alltid varit fiender, nästa dag har de alltid varit vänner.

Winston minns hur det var innan Partiet kom till makten, och han längtar tillbaka. Han avskyr hur sanningen vrids, och i honom gror en djup instinkt till uppror.

1984 kretsar mycket kring hur språk kan användas för att kontrollera människor.

Partiet håller på att utveckla ett helt nytt språk, det så kallade nyspråket. Det är medvetet utformat för att göra det omöjligt att ens uttrycka något som går emot Partiets ideologi — om nyspråk är det enda språk du kan, så är det omöjligt för dig att ens tänka upproriska tankar.

“Nyspråk” är ett av många nya ord och koncept som Orwell myntar för att förklara Partiets ideologi och metod. Ett annat är det centrala dubbeltänk, som alla medborgare hårt indoktrineras i. Dubbeltänk innebär en total förmåga att släppa allt kritiskt tänkande. Att kunna tänka två direkt motsatta saker samtidigt, och ändå hålla dem båda för sanna: Historien är evig och oföränderlig, men imorgon kan den vara en helt annan. Du har en fri vilja, men bara om du älskar Partiet.

Det här var andra gången jag läste 1984.

Ärligt talat drog jag mig för att läsa den igen, eftersom jag mindes den som extremt deprimerande. Vilket den fortfarande också är. Men den här gången är min känsla efter att ha läst den annorlunda.

Jag förstår nu att det måste vara nattsvart. Berättelsen är en varning för hur tendenser i samhället kan utvecklas till en mardröm, om vi inte aktivt verkar för att välja en annan väg. För att boken ska fungera som sådan får det inte finnas något hopp, det skulle förta hela syftet. Det måste vara totalt mörker.

Så läs inte 1984 som Orwells försök att förutspå framtiden.

För det är den inte.

Läs den istället som det den är.

En varning.