"Brave New World" av Aldous Huxley

Kommer inte ihåg så mycket ärligt talat, eftersom jag läste boken för nästan två år sedan.

Men då för två år sen kom jag mig aldrig för att skriva en kommentar, så det får bli nu istället.

Brave New World, utgiven 1932, utspelar sig i ett “utopiskt” samhälle, kring år 2500 e.kr. Eller år 632 AF (= After Ford), som tideräkningen ändrats till.

Det hela är en dystopisk skildring av en “utopisk” social ordning som maximerar social stabilitet och en slags naiv lycka, på bekostnad av både teknologisk, kulturell, och personlig utveckling.

I det här samhället har familjens roll helt utplånats. Människor föds upp i fabriker, specialdesignade att passa in i en av de fem klasserna: från Alpha i toppen till Epsilon i botten. Alla växer upp kollektivt, och indoktrineras i sömnen att passa in och trivas i sin tilldelade roll.

Livet i präglas av ytliga nöjen och fri sexualitet. För att hålla alla lyckliga och tillfreds används soma, en slags “lycko”-drog som effektivt stänger ute oönskade känslor och tankar.

Vid människofabriken i centrala London arbetar Bernard Marx. Han är Alpha-Plus överklass, specialist på sömn-indoktrinering. Han är dock inte typisk för sin klass — han gillar inte soma, och vantrivs överlag med sin tillvaro och hela samhällsordningen. Efter oförsiktig kritik kommer han på kant med sin chef, som planerar att skicka honom på exil till Island (det sedvanliga sättet att hantera oönskade personer av högre klass).

Många teman berörs på samma gång: Kollektivets bästa gentemot individens frihet. Social stabilitet gentemot utveckling. Kollektiv sexualitet gentemot traditionella familjevärden. Ytliga nöjen gentemot djupare intellektuell tillfredsställelse.

Jag tycker att det hela har åldrats rätt bra. Särskilt det sistnämnda temat, som är mer aktuellt nu än när Huxley skrev boken 1932, i dagens samhälle präglat av hyper-konsumption av social media.

Rekommenderas.